Johan Holst
Bakgrunden till varför bloggen kom till
Det hela började sommaren 1997 då jag spelade fotboll och sparkade ihop med en kille, träffen var otroligt hård och träffade hö fot. (hö mellanfot/fotbladet).
Då jag fick sådan kraftig smärta att jag ej kunde stödja på foten så fick jag hjälp av planen.
Behandling på börjades vid form av nedkylning och omlindning av foten. Åkte hem för att ha foten i högläge då det gjorde fruktansvärt ont. Dagen efter var läget oförändrat och jag beslutade att uppsöka läkare. Där konstaterade läkaren att jag måste röntga foten. Åkte till sjukhus för en rtg och det bekräftades att jag hade en svullnad och en inflammation av ngt slag. Fick smärtlindring och remiss skickades till Reumatologen.
När jag kom dit började man undersöka mig och kom fram till att jag hade ngn typ av atros och även reumatism, vilket förvånade mig med tanke på att mina leder inte krånglat eller gjort ont tidigare.
En väldigt aggressiv behandling sattes in för att chocka kroppen samt att försöka pressa tillbaka inflammationen i foten. Under åren som går så fortsattes behandling med cellgifter och biologiska mediciner utan god effekt, så jag kände mig som någon testdocka för man kunde inte riktigt säga varför mina värden blev så dåliga. Beslut att skicka mig till Fotkirurgikliniken på Sophiahemmet via vårdgarantin och jag åkte dit 20011015. Vid denna tidpunkt hade jag återkommande smärta samt värk (kronisk värk dag som natt). Träffade läkare och han beslutade att vi skulle testa en Walkerotros för att minska påfrestningen på mellanfoten samt fotleden. Ny rtg togs på begäran av läkare, och han konstaterade att det är fel på hö mellan fot och jag erbjuds en stel op av hö mellanfot eller gå som statusen var. Vi beslutade att det enda som var att göra var en stel op.
Operationen utfördes 20021128 och enligt läkaren gick allt bra.
Förlorade i och med op känsel i hö stortå och hade fortfarande kraftiga smärtor.
efter en tid får jag kraftiga smärtor i fotleden (Hö fot). Man beslutar att ta ut skruvarna ur foten och jag skrivs ut från Sophiahemmet och återgår som patient hos Reumatologen Farsta läkarhus.
Där fortsätts behandlingen då inflammationen en riktigt gått tillbaka ännu så tillbaka med aggressiv behandling i form av cellgifter samt biologiska mediciner samt smärtstillande.
2007 flyttade jag till Borås och var tvungen att uppsöka akuten pga smärta och försämrat tillstånd, behandling påbörjades vid Södra Älvsborgs Sjukhus, Reumatologen R56 där man ifrågasatte varför jag har så stort behov av vissa mediciner. Man provar att ta bort vissa biologiska men konstaterar att min fotsmärta blir otroligt mycket värre så man får återinsätta medicinerna. Smärtteam kallas in.
Behandling med olika mediciner testades och i samråd med ortoped så konstaterade man att man inte skulle göra ngn mer op för att det kunde ”förstöra” men än göra nytta.
2012 Fick jag en specialvårdsremiss till Sophiahemmet i och med att det kändes som om vi bara stampade i tomma intet. I och med besöket med läkaren föreslogs att en amputation skulle vara det ”bästa” alternativet då han förutspådde att jag ev skulle kunna sluta med alla mediciner.
Jag åkte hem och diskuterade med min läkare på Reumatologen på S och han ville att jag skulle kolla med mitt smärtteam ang risker mm. Möte anordnades och man beslutade att en Amputation skulle utföras. 20120423 utfördes Amputationen av hö fot och idag lever jag utan att ta några mediciner (alvedon äter jag iofs). Min stora fråga är att hur kan man ha missat att allt har berott på foten och var man tvungen att utsätta mig för detta lidande både psykiskt och fysiskt under ca 15 år. För nu när min fot är borta så har jag tydligen ingen reumatism. Ä inte det konstigt?.
Idag mår jag förhållandevis bra, jag arbetstränar idag med bättrande resultat och mitt psykiska tillstånd är på bättringsvägen.
Jag tränar 5 dagar i veckan på gym samt löpning för nya mål i livet.
Det stora målet var att springa Göteborgsvarvet 2014, och det gjorde jag så nu ser jag bara framåt…
