Ojojoj.. Nu blev jag förvånad!

Jag måste få kunna slå mig på bröstet och säga att gårdagens löpning var riktigt bra med tanke på att jag springer med en protes.

Jag har tidigare haft tankarna på att om jag kommer milen under 55 minuter så är det bra.
Igår kl 21 gav jag mig ut på en löprunda med Marcus och Mika. Allt kändes bra till 6km då jag började känna av mitt knäveck men tänkte att det går nog bra ändå. Och som sagt med smärta iibenet så kom jag i mål på 47:32.
Nu idag när jag kollar på mitt ben så är det kanske inte det vackraste.
Det är lite blått på utsidan av knät (jag glömde smörja in vaselin där).
Jag överlever det men det ser inte så fint ut, det som gör mest ont är som sagt knävecket, till och med så ont så jag är lite orolig över kvällens spelning med Kim Cesarion.

Det är väl bara att bita ihop och ta fram leendet inför kvällen så ska det väl gå bra.
Ha nu en underbar torsdag / Johan Holst