Nu kommer tankarna ikapp om vad jag har gjort!
Nu är helgen slut och min sista del av “Holst Challenge 2014” är över.
Det är med många känslor som jag skriver det här inlägget.
Först och främst vill jag tacka ALLA som har stöttat mig detta år så jag har klarat av mina utmaningar.
Ett speciellt stort tack till mina underbara vänner som har varit med på resan och det är:
Amanda Anderson, André Bergman, Erik Samuelsson, Marcus Ronnemar & Mika Luokkanen.
Utan er hade jag ALDRIG klarat detta, ni är värda GULD för mig. Så TACK alla….
Sen kommer lite andra tack och det är till:
• Linus min ingenjör på Södra Älvsbors sjukhus (OTA)
• Jessica Crafoord på Össur som har hjälpt mig med allt
• Alla sponsorer (ni ser dom under fliken sponsorer)
Jag är stolt över mig själv för jag har åstadkommit under detta år (och med tanke på att det är mindre än 3 år sedan jag amputerade min fot). Göteborgsvarvet (21km), Midnattsloppet (10km), Kebnekaise samt Kretsloppet (10km).
Under sista månaden genomförde jag de tre senaste utmaningarna och ja det blev för mycket för benet om jag skall vara helt ärlig. Nu har jag tre sår på benet och jag måste låta dom läka innan jag börjar ge mig på något fysiskt igen.
Sen kommer säkert mina tankar komma ikapp mig då jag inte har hunnit tänka så mycket för den fysiska pressen har varit så hård från min egna sida. Jag vill kunna göra allt men ibland säger kroppen ifrån och då måste jag acceptera att jag har en funktionsnedsättning.
Dom skrev om mig i Expressen samt GT i Lördags kväll och jag tycker reportern gjorde en ganska bra sammanfattning.
Under denna helgen har det hänt mycket i mitt liv och som ni vet brukar jag inte ta upp mina privata saker med hänsyn till mina nära och kära. Men som sagt det har hänt mycket vilket gör att jag inte är riktigt 100% just nu vad det gäller det känslomässiga planet. Många saker man ska gå igenom livet och alla saker är inte så lätta som många tror.
Idag ska jag i alla fall ta det lugnt och försöka ta hand om mig själv på bästa sätt.
Fick en liten kommentar på hemsidan igår av min syster Helena som skrev detta, och det berörde mig massor.
Måste erkänna att det kom en tår när jag läste detta:
– Grym prestation av dig idag! Du sa till mig i tel att du hade tänkt bryta efter sex kilometer. . Benet gjorde riktigt ont MEN du valde att ta dig runt hela milen trots din smärta. Lillebror, din kämparglöd inspirerar många, dina höga krav på dig själv som ger dig drivet. Nu är dina mål satta för denna gång. Ta dig tid att vila, träna i kroppens takt åh ta hand om dig! Du har bevisat, att trots så många år med smärta som slutade med amputation av foten, så finns en inre glöd av att aldrig ge upp. Du ler för det mesta trots att det ibland känns förjävligt!
Finns inte ord för hur STOLT jag är över dig!
Älskar dig Lillebror!
