En tung morgon…/ A rough morning…

När jag vaknade i morse så var jag trött som bara den, har egentligen inget direkt svar på varför. Men trött var jag som bara den i alla fall, helgen har varit fartfylld och jag var i Linköping under fredagen, var på ett ställe som heter DOOM Nightclub, det var en ganska lugn kväll men det var roligt då jag träffade Jean som har fungerat som min mentor inom DJ livet. Vi ses inte så ofta så det var riktigt roligt att komma på besök och leverera lite bra musik på ett nytt ställe, hotellet var bra och hade god service så jag kunde inte klaga på någonting.  Lördag morgon var det dags att bege sig till Borås igen för Grand Hotel stod på schemat under kvällen, och det var succé som vanligt. Vet ej riktigt varför men jag har lyckats få till musiken där så jag har som oftast riktigt mycket folk på dansgolvet och kan leverera nu och riktigt bra klubbmusik, inte många ställen som man kan det i dagsläget utan det skall vara så kommersiellt och väldigt blandad annars. Söndagen blev en vilodag som vanligt med att träffa vänner, blev en film till kvällen och sedan ganska tidigt i säng.
Idag står sjukhusbesök och försäkringskassan på schemat, vilket inte är så kul då det hela tiden känns som att man måste kriga för att kunna få någon rätsida på vardagen, för hon på försäkringskassan så finns det ingen skillnad på att bryta benet och amputera en del av kroppen, alla ska tillbaka till 100% under en och samma tidsram vilket jag anser är helt otroligt, (idag arbetstränar jag, och det går sakta men säkert framåt). Nu är det så att min fysiska det är inte riktigt 100% då jag upptäcker nya problem varje dag när jag tar mig igenom vardagen, men det är ju en läroperiod som jag måste gå igenom. Det min kontakt på försäkringskassan inte verkar förstå är att jag har ätit morfin mm i 10-15 år och det slutade jag med strax efter operationen, så det jag kämpar med dagligen är inte bara mitt handikapp som amputerad utan kämpar mot en grym psykisk kamp då jag inte har mått så bra under en lång period, det är något som dom inte verkar förstå som sagt, jag medicineras för det var dag det och det skäms jag inte för att säga, och ja det går åt rätt håll, men det räcker som sagt med ett litet bakslag så rasar allt jag har byggt upp, så det kommer bli ett tufft samtal som sagt. Sedan har jag en träff med min ingen gör om min löparhylsa kl halv fyra, och det ser jag mer fram emot så denna dagen kommer väl kännas som en berg och dalbana om jag skall vara ärlig. Nu blir det frukost och att vakna till liv ordentligt, hoppas ni får en underbar dag! / Johan Holst

When I woke up this morning, I was tired as hell, has really no direct answer as to why. I was tired like crazy anyway, the weekend has been action-packed and I was in Linköping on Friday, I were at a place called DOOM Night Club, it was a fairly calm night, but it was funny when I met Jean who has worked as my mentor in DJ life. We do not seen very often so it was really fun to come to visit and deliver some great music in a new location, the hotel was good and had good service so I could not complain about anything. Saturday morning it was time for me to head for Boras again for Grand Hotel witch stood on the schedule during the evening, and it was a success as usual. Do not really know why but I ‘ve managed, I alway have really good crowd on the dance floor and can deliver new and really good club music, not many places that you can play new and hard club music, it must be so commercially and very mixed otherwise. Sunday was a day off as usual to meet friends, became a movie in the evening and then pretty early to bed.
Today, hospital visits and insurance office on schedule, which is not as fun as it constantly feels like you have to war in order to get some sense of the everyday life, my contact on social insurance is quite wierd, there is no difference in breaking the leg and amputate part of body, everyone should be back to 100% during the same time frame which I think is absolutely incredible, (now  I working train , and it goes slowly forward). Now it is so that my physical it’s not quite 100% when I discover new problems every day when I take my way through everyday life, but it’s a learning experience that I have to go through. That my contact at insurance office does not seem to understand is that I have eaten morphine and alots of other pills in 10-15 years and I quit shortly after the surgery, so is not only my disability who amputated,  im fighting a cruel mental struggle when I have not felt so good for a long period, it is something that they do not seem to understand, I’m medicated for it daily and that I am not ashamed to say, yes it goes in the right direction, but it is enough with a small setback as raging everything I ‘ve built up , so it will be a tough call, as I said. Then I have a meeting with my engineer about my runningsocket at half past three , and I’m looking more forward to that, well this day seem like a roller coaster if I must be honest. Now it will be breakfast and wake up properly , hope you have a wonderful day! / Johan Holst