Bara att ladda om…

Var är jag? Vad hände?

Rösterna gör sig påminda.

Alla tycks säga samma sak.

“du är för svag, du är för gammal”

“Du har inte en chans”

Varje sekund känns som en evighet.

Och i evigheten riktas alla blickar mot en enda sak…DIG.

Du ställs inför två val. Res dig och fortsätta slåss, eller ligga kvar och låta andra ha rätt.

Du börjar känna efter, kroppen värker, men det finns mer att ge.

Kraften och viljan är fortfarande där.

Det är inte så här det ska sluta.

Jag skriver MIN bok och jag håller fortfarande i pennan.

RES DIG UPP!….. det finns fler blad att skriva!