Att tänka rätt!…

Inom idrotten är en självklar del att vinna eller förlora. Det gäller tävlingar, matcher, ja allting.

Eller är det en självklar del? Det finns undantag. I vissa idrotter tävlar man inte alls. Aikido är ett exempel på det och inom vissa andra idrotter tävlar inte ungdomar/barn upp till en viss ålder.

Inom teater, musik och dans tävlar man inte, eller? Njo, man kan tävla inom det också och vinna priser på t.ex. Grammis och Guldbaggegalan. Men drivkrafterna från grunden handlar mer om att utmana och förverkliga sig själv, skapa något vackert, betydelsefullt och förmedla känslor och budskap. Gäller samma upplägg inom idrotten?

Nej det gör det inte. Överlag är det en tävlingskultur som råder inom idrotten. Du kan ju föreställa dig Allsvenskan i fotboll utan resultat och hur det skulle vara om man bara gick för att se prestationer och fina matcher. Kan du förresten föreställa dig det? Svårt, men låt oss kliva in djupare i den föreställningen.

Varför går du på fotboll? Om vi utgår från oss själva samt diskussioner från fotbollen så är inte matchen där laget, till exempel AIK vinner med 6-0 mot Brommapojkarna, en fantastisk upplevelse. Du kanske till och med tycker lite synd om Brommapojkarna som kämpar på och inte får utdelning.

Hur stor betydelse har då att vinna eller förlora för motivationen? Det kan nog vara så att det egentligen inte har så stor betydelse. Jag har tidigare skrivit i bloggen om inre och yttre motivation samt problematiserat begreppet motivation med frågan ”vad motiverar dig” (Dessa två texter är bra underlag för kommande text här).

Om vi tog bort tävlingsmomentet skulle tränare bli tvungna att uppmärksamma och bekräfta andra beteenden som inte är relaterade till tävlingsmomentet. En nyttig erfarenhet då de skulle uppleva vilken kraft det är i den inre motivationen.

Tävling stimulerar den yttre motivationen. Varje gång vi tävlar jämför vi oss med andra, bättre eller sämre. Det skapar beteenden som främjar en yttre motivation, och det är som vi vet inte alls lika bra i det långa loppet som en inre motivation.

Många tror som sagt att mental träning handlar om att tänka positivt, att peppa varandra, att tro på sig själv och att få råd och tips om hur man ska tänka. I den Integrerade mentala träningen handlar det dock om att just integrera dessa faktorer i sig själv i den grad att det långsamt och smygande blir en naturlig del av ens personlighet utan att man knappt märker det själv. Man jobbar alltså INTE med mental rådgivning (vilket ofta leder till att man just börjar tänka för mycket) utan med mental träning. Man tränar sig till att bli en talang!

När en person blir långtidsskadad så brukar det finnas tid för att jobba med nya saker: Koncentrationsträning, självbildsträning, attitydträning, listan blir lång. Varför inte börja träna mentalt lika mycket som du tidigare lade på din fysiska träning?